Krönika: Charlie, vad ska det bli av oss?

Här har ni veckans krönika, publicerad i Norran.


Klicka för källa.

Jag går på högstadiet när jag hittar Charlie och jag faller för honom direkt. Jag sträckläser hans brev om nätterna och lyssnar på musiken från blandbandet hans syster gett honom (som hon fått av sin mesiga pojkvän), ”Asleep” av The Smiths och ”Blackbird” av The Beatles. Jag får kramp i magen av både sorg och lycka flera gånger om. En liten neongrön bok med så mycket hjärta. Många år senare står jag på ett dansgolv i en källare någonstans i Camden, den ”hippa” delen av London. Jag mår dåligt och har en hemlängtan som förgiftar varje cell. När jag bokade enkelresan som tog mig hit kändes det roligt, spännande och livsviktigt. Nu är det mer som om jag planerat min egen begravning. Jag vill åka hem och gömma mig i snö och mörker, filtar och famnar. Älskade lilla Norrland, tänker jag. Hur kunde jag lämna dig? Sedan spelar de The Cure, The Strokes och Joy Division på usla högtalare med skrapig diskant och när det vassa ljudet skär i öronen kommer jag ihåg, i alla fall på en teoretisk nivå, varför jag fick för mig att åka hit. Livet är för kort för att inte dansa till Joy Division och fira ironin i att allting går fel. Ny dag. I tunnelbanefönstret svischar en neongrön filmaffisch förbi. De har gjort en filmversion av ”The perks of being a wallflower” och den visas här nu. Vi går till en biosalong en regnig kväll och trycket i mitt bröst lättar för varje minut. Det är en av de bästa filmerna jag har sett. Charlie är precis som jag minns honom. Med andra ord: jag har just flyttat till London och jag trodde jag skulle vara överlycklig, istället är jag ständigt förvirrad och mer eller mindre livrädd. Jag tänker att det är okej. Jag tänker på ”The perks of being a wallflower” och vad Charlie skriver: ”Please believe that things are good with me, and even when they’re not, they will be soon enough.” Gott så.

Translation:
I have a fortnightly column in the Swedish newspaper Norran. This one is about longing away and home at the same time. And The Perks of Being a Wallflower.