"We accept the love we think we deserve"

Lotta gjorde ett inlägg om filmen "The perks of being a wallflower" så jag tänkte att jag också skulle skriva lite tankar om denna otroligt sevärda och inspirerande film. Under filmens gång hade jag totalt glömt bort resten av världen, vilket jag insåg då eftertexterna började rulla och jag var tillbaka i ett regnigt London (inte det värsta stället man kan vakna upp i men jag hade föredragit om filmduken faktiskt drog in mig på riktigt). Det är svårt att beskriva men det var så otroligt många olika känslor som denna film förmedlade hos mig. Eufori blandat med dysfori. Och alla känslor man kan hitta mitt i mellan. Det var en scen då Charlie var hög, då jag nästan kände mig hög också. Även fast jag aldrig varit hög i hela mitt liv (mamma, oroa dig inte). Personerna bakom filmen har verkligen lyckats förmedla varenda liten detalj av känslor ut till publiken. Om ni inte sett filmen ännu föreslår jag att ni gör det så snart ni bara kan (dock sa Lotta att den nog inte kommer att visas i Sverige, vilket är fy skam). Vi pratade precis om att filmen utspelar sig på ett amerikanskt high school men att den absolut inte är som en typisk high school film. Jag skulle inte sortera in den i samma kategori eftersom filmen handlar om så mycket mer än så.

Translation: 
We went to see "The perks of being a wallflower" at the cinema last night and I was completely spellbound by it. Such an inspirational movie that I wanted the screen to literally suck me in.